Viv

Offshore Tribeca’s Bad Liar

  Född:  2017 05 12

Hälsa:
HD grad B (V = A, H = B), ED 0/0, CEA Hereditärt fri, JADD Hereditärt fri, DM Hereditärt fri

Merit:
1 x Cert på utställning

 

Stamtavla/Pedigree

 Hon är en dröm som jag aldrig trodde att jag skulle få chansen att få förverkliga!  Jag är oerhört tacksam att Kelly ville erbjuda mig Viv i kullen. Det är svårt o förklara, och jag förstår att det kan vara svårt att förstå, men att jag en dag skulle kunna förverkliga och få hem en Tollare från USA, betyder så enormt mycket för mig, inte enbart hundmässigt utan även mkt personligt, då det bjudit på många hinder och utmaningar jag aldrig trodde jag skulle klara av o bemästra!

Men nu är hon här min lilla Vivsan, och med henne har jag redan trotts sin unga ålder lärt mig en hel del. Ja det märks att hon är från andra lite äldre linjer, linjer jag så innerligt velat ha och förvalta vidare inför framtiden! Hon är inte som mina andra Tollare, hon påminner mkt mer om Bobbi, och det jag upplevde av Tollarna på -90 talet, hon är inte lika ”förfinad”, hon känns mer som en taggigt oslipad diamant, som man måste bevisa att man som förare är något att ha för att få något tillbaka ifrån!! Och som jag saknat det där ”äkta Tollar känslan” ibland, den där glada skiten som kan fixa allt på egen tass, som är smart nog att veta när man ska lägga näsan i blöt och när man ska avstå. Den där Tollaren som är bättre när det väl gäller än vad man någonsin kan prestera träningsmässigt tillsammans, den där äktheten av att vara hund utan att vara fjäskig, inställsam, dryg, men heller inte dumdristig och påstridig!!  När jag äntligen vann (jobbar fortfarande på det) Vivs hjärta, så öppnade hon upp sig på ett helt annat vis, hon har alltid varit kelen, men hon kommer och bli en enmanshund, och på sätt o vis påminner hon även om Mooie Vos, man måste förtjäna henne för att komma någonstans!!   För Viv är jag numera den störst resursen i hennes liv, Viv är en oerhört kelen och tillgiven hund, en snäll hund, utan varken resursförsvar eller matförsvar. Hon är oerhört signalsäker när det kommer till kommunikation kroppsspråkmässigt mellan hundar. Hon är klok och har ett långt tålamod och använder sig hellre av lugnande signaler än provokativa. Hon är en äkta flockhund, en hund som älskar att umgås med andra hundar och gör det på ett klokt vis, men hon är en som tar på sig uppgiften att leda, det är hon van vid det märks från hennes tidigare roll hon hade i valpflocken i USA.  Hon är oerhört snabblärd när hon känner att hon tjänar på det, hon är envis som synden och vill ha en anledning till att behöva ”lyda”.  Hon behöver lixom ingen annan än sig själv för att överleva egentligen (precis som både Bobbi  men även Mooie Vos till stor del). Hon har en viss eftertänksamhet, hon kastar sig inte in med huvudet före om hon känner att det inte ger vinning för henne, då avstår hon hellre, en del skulle kalla det att hon saknar nyfikenhet, man kan tolka det på det viset man vill! Jag drar den slutsatsen, då nyfikenheten sprutar om henne när det kommer till att lösa ”problem”, dvs. hur man tar sig upp på diskbänken eller bryter sig in i köksskåpet för att komma åt soporna till lunch när matte inte e hemma, eller hur man räknar ut hur man ska få fatt i den där saken matte ställt högt upp på en hylla som hon bara MÅSTE ha…. Hon stjäl allt hon vill ha, och då inte enbart mat, leksaker som ligger undanlagt, det är bland det roligaste att stjäla, att komma flygandes när människan minst anar det upp över bordet o norpa åt sig leksak/mat och sen bara rusa i väg och stoltsera över att – ”HA, ja va smartare än människan” känslan.. ja det är Viv i ett nötskal!! Hon är både enkel och komplicerad på samma gång, så som jag en gång i tiden upplevde Tollarna och som jag saknat mellan varven!!

 

Arbetsmässigt är hon e rolig hund att studera! Hon har en jättefin näsa, hon hittar det man kastar ut i ett sök, men att spontant leverera tillbaka det till mig utan massa krusiduller, det får vi jobba på 😉  Kunde såklart inte låta bli och prova vilt när hon kom hem till mig (ca 6 månader gammal) och hon sprang ut nosade på fågeln, plocka upp den.. o ja ni förstår ju att hon inte kom tillbaka spontant, men hon åt heller inte upp fågeln, men gu så kul det var o rusa rundor med fågeln och att Tolla med den också…  Kul o se hur hon sprang o kast upp fågeln i luften o fånga den igen innan den damp i marken, visst kan man tolka det som tugg på fågel, men fågeln var hel och inga brutna ben vad jag kunde känna, så hon har en bra känsla för ”hantering” av viltet ändå, hon åt ju inte upp det och hon hade inte sönder det!! Tusen tusen tack Kelly att jag fått denna oslipade fantastiska diamanten!!!

     
     
   Photobucket - Video and Image Hosting